I september 1993 firade Akademiska Sällskapet i Uppsala sina 50 år med en jubileums-middag i anslutning till årsmötet. Uppsala universitet visade sin erkänsla för vår verksam-het genom att bereda plats för Sällskapets historik i inbjudningsskriften till installation-erna av nya professorer våren 1994. Samtliga medlemmar fick ett särtryck under rubriken Akademiska Sällskapet − en växande och vital personalförening. Den kom även att delas ut till nya medlemmar.
Nu står Akademiska Sällskapet inför sitt 60-årsjubileum och ser fram emot dess firande. Jag har blivit ombedd att vidareföra den tidigare historiken genom att nu även skriva något om de senaste tio åren.
Styrelsearbetet har kännetecknats av stor kontinuitet. Veteranerna från årsmötet 1983 under Leif Sanners ledning har efter hand dragit sig tillbaka. Det har dock inte varit lätt, då ”trivselfaktorn” i styrelsearbetet varit hög. Ordförande fr.o.m. i år är Gunilla Ransbo, som företräder Uppsala universitet. Bertil Carenfelt vid SLU är vice ordförande. Därmed har det skett en återgång till modellen med företrädare för båda universiteten i presidiet. Någon kanske tycker att det dröjde länge innan föreningen fick sin första kvinnliga ordförande. Nämnas kan att redan 1979 fanns det kvinnor som erbjöds den posten, vilka emellertid tackade nej.
Vid årsmötet 1999 skedde en del stadgeändringar. Viktigast var förändringen av räken-skapsåret från läsår till kalenderår. Årsmötet flyttades därför till vårterminens början.
Akademiska Sällskapets portalparagraf har däremot varit i stort sett oförändrad. Det heter således: ”Akademiska Sällskapets ändamål är att sammanföra de verksamma vid Uppsala universitet och SLU jämte familjemedlemmar till främjande av gemensamma intressen och stärkande av samhörighetskänslan. Sällskapet fullföljer sitt ändamål genom att bereda tillfällen till personlig samvaro, kulturella aktiviteter, friluftsliv och sport. Varje termin skall minst en sammankomst äga rum och varje år minst en utfärd.”
Minimikravet på två sammankomster och en utfärd per år överträffas med breda marginaler. Vid 50-årsjubileet konstaterades att aktiviteterna legat mellan 10 och 13 per år. Under de ytterligare tio år som föreningen lagt bakom sig har nivån varit densamma.
Tonvikten i programmet förändras successivt. Sällskapets initiativtagare professor Carl-Olof Nylén drömde om små akademiska ”olympiader”, då fakulteterna tävlade med var-andra i olika grenar. I dagens samhälle tillfredsställs de universitetsanställdassportintresse på många andra sätt. Friluftslivet är något som Sällskapet söker hålla fast vid som en del av verksamheten. Medlemmarna har sedan mitten av 1980-talet haft tillgång till Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens fjällegendom Enaforsholm i Jämtland. Under de senaste tio åren har utbudet av friluftsaktiviteter dock minskat. Man har varit mycket nöjd med svamputflykter − som bara ägt rum de år då det funnits svamp − och fågelexkursioner, men deltagarna har varit få.
Desto livligare anslutning har teaterresorna fått. Den förändring som sedan länge skett fick sin bekräftelse redan i 1985 års stadgetillägg, där ”kulturella aktiviteter” fick sin plats mellan ”personlig samvaro” och ”friluftsliv”. Under den gångna tioårsperioden har liksom tidigare de kungliga teatrarna kunnat räkna med Sällskapets årliga besök. Härtill kommer resor till Folkoperan, Confidencen, Drottningholmsteatern och privatteatrarna i Stockholm. I april 2002 avnjöts Aischylos’ trilogi Orestien, som gavs i Lilla gasklockan på Brynäs i Gävle. Teaterevenemangen blir som regel full- eller övertecknade. Resor till Operan och Dramaten har då ibland kunnat dubbleras med några veckors mellanrum.
Vi har också liksom tidigare sökt anordna litterära aftnar. Våra senaste gäster var Lasse Eriksson och Kristina Östberg, som bjöd en minnesvärd kväll med Boken om Gerda.
Sällskapet har också ägnat sig åt museibesök. Till Stockholm har vi rest för att bländas i Guldrummet på Historiska museet. Vi har även haft Nationalmuseum, Nordiska museet och Naturhistoriska riksmuseet med Cosmonova som mål. I Uppsala har vi gästat de medicin- och psykiatrihistoriska museerna på Ulleråker, och vi hade glädjen att guidas i det nyöppnade Museum Gustavianum.
Arbetsplatsen som kulturinstitution har vi mött på Uppsala slott, där universitets-antikvarien introducerat oss i universitetets konstsamling, och i universitetshuset, där vi handletts av universitetsguiden. Slutligen har vi roats av akademiintendentens kåseri Lagerkrans och datoriserat examensbevis − Akademiska traditioners anpassning till nutiden.
Fördjupade insikter i den egna arbetsplatsen på institutionsnivå är en ledstjärna i Sällskapets verksamhet. Minst ett institutionsbesök per termin har det blivit. Balansen mellan de båda universiteten är viktig, och gammalt bör samsas med nytt. Vid SLU har t.ex. Artdatabanken och Institutionen för landskapsplanering tagit emot oss. De nya stor-institutionerna Ångström och Rudbeck har växlat med t.ex. den hundraåriga Institutionen för hushållsvetenskap.
I Akademiska Sällskapets barndom var ”Lunch med industribesök” (i den ordningen) mycket uppskattat. Under den gångna tioårsperioden har något liknande i det nu industri-fattiga Uppsala kombinerat med supé fått en renässans. Upsala Nya Tidning har fått besök, liksom Slottskällans Bryggeri och Uppsala Stadsauktioner.
Årets stora middag var förut Gåsmiddagen. Den ersattes av Vinterblot på Musicum och har numera flyttats från slutet av november till februari. Idag väljs ett nationellt tema, och aftonen har präglats av bl.a. bayersk, rysk, spansk och thailändsk mat och musik.
Under 1980-talet lanserades Botánfesten på den dag som skulle bli vår nationaldag. Festen har flyttats från Orangeriet i Botaniska trädgården och äger sedan någraår rum i Orangeriet i Linnéträdgården. Nytt för i år var ett återbesök i Botán i form av en rundvandring med trädgårdsdirektören och picknick i gröngräset.
1946 bjöds första gången till julfest i Sällskapets regi. Det är en fest som fortfarande är lika populär. Den kan betraktas som Sällskapets familjeaktivitet framför andra. Från början var julfesten emellertid inte någon familjeaktivitet i vår nuvarande mening. Den var tudelad: julgransplundring för barnen på eftermiddagen, supé med dans för de vuxna på kvällen. En ännu aktuell enkät har visat att medlemmarna önskar fler familje-aktiviteter. Ett bra exempel som tilltalat de yngsta är ett besök som vi gjort på Paleontologens eget ”Jurassic Park”.
Vi kan dra slutsatsen att samvarons former inom Akademiska Sällskapet har varierat och utvecklats också under den gångna tioårsperioden fram till dagens 60-årsjubileum. Sällskapet har liksom tidigare levt upp till sitt ändamål.